Att vara kär i honom liknar det som händer när en räv fastnar i en fälla.
Han går runt i mörkret, helt ovetande mitt i natten. Klick, rävsaxen sluter sig kring djurets ben och det sågtandade bladet sliter upp köttet ända in till benet. Räven ylar av smärta, ser blodet men härdar ändå ut. Det finns inget annat att göra.

Dagen kommer och ljuset driver den till vansinne, och här börjar den bita och gnaga i det sargade benet.
Ibland väljer den att bita av sin egen tass för att komma loss.
Och just så är det för mig.
Jag skulle slita loss vilken kroppsdel som helst, bara du inte längre fanns i mig. Bara du inte längre gjorde ont

Sitter och kollar på grejer till lägenheten för fullt. Känns så overkligt att att jag ska flytta. De senaste tre åren har varit så bra och otrolig fina! Wången och Alsen har blivit mitt hem och jag har trivts där i Jämtlands skogarna.
Nu ska jag lämna min wången familj och gå vidare. Lite skrämmer det mig nog, för Gud som jag kommer sakna dom allihopa. Ni är bäst ! Men jag är helt säker på att det kommer gå skitbra för allihopa och vi ses ju igen. Det här är inte slutet på boken, vi börjar bara skriva ett nytt och spännande kapitel :)
Jag älskar er mina fina <3

Bloggen har blivit helt bortglömd nu på slutet. Min Facebook och mejl blev hackad nu i dagarna och vänner har blivit avlurade pengar. Känts som det varit viktigare att ordna med det först, så jag ber om ursäkt för det !
Tack för att ni är trogna och stannar ändå :)
Lovar att bättra mig!

Igår blev det lite festande så idag är man lite sliten, men det var det absolut värt :) kanon väder så jag tänker jobba lite på brännan inför balen på onsdag :)
Så snäll som jag är får ni se en sunkig bild på mig idag, för er kloka som inte drack något igår !

En hand mot min nacke, lockigt hår som kittlar mitt ansikte. Ett virrvarr av lastbilar och hästar. En mjuk päls som smeker min mage, en blöt nos mot bröstet. Någon sa en gång att hemma är inte en plats, utan en känsla. Precis nu, i den här sekunden är jag mer hemma än någonsin <3

I två timmar står jag framför spegeln för att byta tröja, för han skull.
Drar av och sätter på nytt. Vrider mig i konstiga vinklar för att försöka förstå vilken du skulle föredra.

Jag målar mina ögon för din skull, lockar omsorgsfullt mitt hår på det sättet jag vet att du gillar. Jag väljer den där kjolen jag vet du älskar, den där med blommorna på.

Det är fortfarande inte sommar och kallt i luften. Men jag går runt i min blommiga kjol med knottriga ben för din skull. För att du ska tycka att jag är vacker. Jag säger något om det där laget du hejjar på, för jag har kollat upp att igår vann de en viktig match. Pratar om den där låten som jag vet att du älskar, som egentligen inte riktigt är min stil.
Jag gör det för din skull, för att visa att jag visst kan vara en del av din värld. Att min storm inte gör mig onormal och konstig. Så låt mig försöka, jag lovar att jag kan !

Kära M

Du är bra, du är okej precis som du är. Du behöver inte tappa tjugo kilo för att duga. Du behöver inte svälta dig för att bli perfekt. För du är fantastisk redan!

Snälla, ge fan i att stöta bort människorna du älskar. De älskar dig precis lika mycket och i slutet kommer det vara dom som räddar ditt liv. De kommer vara dom som finns där när livet blir för svårt att hantera.

Var inte rädd för att släppa in andra. Alla är inte ute efter att såra dig. Jag lovar att du kommer ändra uppfattning om folk, du kommer att inse att du inte behöver ha taggarna utåt jämt. Du kommer att träffa människor som ändrar hela ditt liv , bara genom att finnas till.

Lyssna inte på det som sägs om dig. Det mesta är bara skitsnack och påhittade lögner. För du kommer att lyckas, fast folk inte trodde dig. Idag är du strax klar med din utbildning och du kommer få det där jobbet som du verkligen velat ha. Du kommer kunna peka finger åt alla som tvivlade på dig.

Skit i den där killen du jagar. Han är bara en stor skit. Innan det är färdigt kommer han bara utnyttja dig och du kommer få ditt hjärta krossat. Så den där natten då han är charmig och kysser dig, snälla gå då därifrån. Han har två andra tjejer samtidigt och du behöver honom inte. Han kommer inte betyda ett skit några månader senare.

Sluta inte att skriva, för att du tror att du inte berör. För det gör du. Två år senare kommer du att ta upp det igen och få komplimanger för just det. Att du kan konsten att beröra. Så allt det där klottrandet på hundratals sidor, släng det inte. För det kommer att betyda något för någon, jag lovar.

Ge fan i att pierca naveln, du kommer göra det 3 gånger och varje gång kommer det bli infekterat. Du kommer sluta med ett riktigt fult ärr som du alltid ångrar. Egentligen behöver du inte kasta ut pengar på några av dina piercingar. Fyra år från nu så kommer du plocka ut dem.

Men mest av allt , älskade du. När allt känns så jäkla tungt och du vill ge upp. Snälla, låt bli de där förbannade beroendet du kommer bygga upp.
De där oskyldiga rivsåren kommer förvandlas till saxar,knivar och till slut rakblad. Du kommer sluta med randiga armar som får folk att vända på huvudet. Du kommer se det som en kamp att gå med bara armar. Så jag ber dig, ge fan i att skapa den där Zebra flickan. Monsten kommer att bli svagare, de kommer inte döda dig. Du kommer lära dig att andas.

Så håll ut Matilda. Du kommer klara allt, du är så jävla bra !
Du kommer att inse det du med, tro mig.

Puss på dig mitt fjortonåriga jag.
// Matilda 5 år senare.

Det blåser storm utanför hennes fönster, överallt ligger delar av det som blåsten tagit med sig. Allt är söndertrasat. Trots att hon vet att hon inte borde gå ut, så gör hon det. Konsten att skilja på rätt och fel tappade hon för längesedan. Hon orkar inte gå varsamt runt, utan går istället rakt på. Kliver barfota i söndertrasat glas, trasslar in de nakna benen i taggtråd. Det borde göra ont, men hon orkar inte känna efter längre. Någon skriker åt henne att sluta, att hon måste stanna. Men hon är döv för vad de säger. Eller kanske orkar hon inte bara höra mer, kanske hon bara ignorerar orden som skriks efter henne. Blixtarna dansar över himlen och längre fram har den slagit ned och bildat en eld som regnet ännu inte hunnit släcka. Hon vet att hon borde gå runt, men orkar inte bry sig. Så istället går hon rakt på, fortsätter framåt. Hon känner hur värmen slår emot henne, hur det bränner,svider och blöder precis överallt. Känner hur huden börjar koka. Hon borde skrika efter hjälp, hitta någon som kan rädda henne men hon orkar inte skrika. Hon är trött på att be om hjälp. Istället tar hon sig ut på andra sidan. Regnet öser ner och skaver som nålar på hennes misshandlade kropp. Vinden tar tag i henne så hårt att hon inte längre kan andas. Men hon är van, det här är inget nytt för henne. Hon är van att leva i en ständig storm. För hennes egna storm var alltid den mest hemskaste, det hade den alltid varit.

Min duktiga, fina och helt underbara tjej. Sjukt duktigt idag var hon ! <3

Är jag konstig om jag älskar att bli väckt? Klockan 6 på morgonen med tre ursöta ungar hoppandes i sängen :D kan va en av världens bästa känslor, åh ja älskar att va hemma <3 Nu ska ja upp å kasta på mig lite kläder , sen blir de småstjärnorna för hela slanten ! Ha en bra dag.!

Fruktansvärt less tjej. Så sjukt besviken på folk runtomkring. Nä nu tänker ja sura ihop under täcket tillsammans med Criminal minds! Sådeså, Gonatt