“She wasnt exactly sure when it happened. Or even when it started. All she knew for sure was that right here and now, she was falling hard and she could only pray that he was feeling the same way.”

Jag har en sån fruktansvärd hemlängtan nu så jag finner knappt ord. Vill bara sätta mig på första bästa tåg, mot Hälsingland, mot älskade Bruket ! För jag saknar allt hemma, så oerhört mycket. Jag saknar att bli väckt halv sju på morgonen av barnprogram på högsta nivå. Jag saknar att ha ett gäng ungar som kryper ner i sängen första morgonen jag kommer hem. Jag saknar att höra någon skrika Ia för full hals när jag kommer ner från trappan. Jag vill höra tjat om Lastbilar,Konståkning,älgjakt och snygga killar ! Jag saknar att konstant bråka över vilket som är det bästa Bandylaget ;) Jag saknar att springa emellan mitt och Mimmis rum i underkläder, i hysteri över vad vi ska ha på oss för kvällen. Jag saknar att mysa i min stora säng och ha en liten fluffig Bosse på magen.. Jag saknar tokiga fester med folk jag bryr mig om och sköna filmkvällar med Halvkassa skräckfilmer. Jag antar att det jag vill säga är att jag saknar Bruket, helt enkelt <3

Jag är säker på att du förstörde honom, den där pojken. Ja, du vet vem jag menar. För han var någon annan innan ni träffades. Någon bättre, någon som stod ut. Han vågade vara, vara någon annorlunda. Jag minns hur han lyste upp varje rum han gick in i. Hur hans ögon lyste klarare än alla andras , hur han inte hade en aning om det själv. Jag vet hur han såg till att huvuden vändes för att iaktta hans säkra sätt. Han berörde utan att säga något, och han var mystisk utan att någon visste varför. Och jag vet att han inte såg något annat än dina klarblå ögon, att alla andra bleknade när du stod bredvid. Jag vet, för han berättade. I detalj lekte han med ord som fick mig att häpna, han trollade med meningar som jag inte förstod. Men som ändå lät vackra när jag hörde honom utforma dem. Han hade ett sätt att bli förvirrande när han talade om dig. Han gömde sina känslor i något ingen förstod. Som om han själv inte kunde beskriva din storhet. Du var för mäktig, eller var det kanske hans känslor som var det. Han älskade att möta dina läppar, trots att han kysst så många innan. Bara dina kyssar, gjorde honom mållös och han förklarade hur du smakade sommar. Han berättade hur dina andetag fyllde honom med lycka när de smekte hans hals. Den där pojken som lovade att aldrig bli kär, kastade sig handlöst ut i ingenting. För du lovade att ta emot honom. Men istället backade du, bara tillräckligt för att se honom slå i marken. Tillräckligt för att höra hur hans kropp gick sönder. Men du stod bara stilla och såg på när han långsamt blödde, när han blödde ut allt han kände för dig, varje litet minne han sparat bildade en mörkröd pöl under honom. Och ändå kunde han inte få ut tillräckligt, för han hade dig överallt. När han vände huvudet mot dig för att be om hjälp så valde du att inte se. Istället vände du ryggen till och lämnade honom där. Jag vet att han viskade åt dig att komma tillbaka, att han skulle göra vad som helst för att vara tillräckligt. Jag vet, för jag var där. Det var jag som lagade honom efter det fall han gjort för dig. Det var jag som hindrade honom från att blöda ihjäl den natten. Jag hjälpte honom att plocka upp delarna av det som gått sönder. Jag bar de varsamt i mina händer som om de vore det vackraste jag sett. Livrädd att en millimeter till av honom skulle gå sönder. För den natten förstörde du honom. Den där otroliga pojken, hur jag vet? Jag älskade honom också.. /mp

Du vet den där känslan? När du känner att du är riktigt bra på något. När du känner det i hela kroppen. Och det spelar egentligen ingen roll vad folk tycker eller säger för du vet. Du vet att du är bra, trots alla åsikter, elaka kommentarer och hånflin. Jag brukade känna det när jag skrev,att jag kunde beröra människor, att det jag skrev betydde något för nån. Om det så var en enda person där ute som berördes så var det bra nog. För jag tyckte att jag kunde och på något sätt räckte det för mig. Och nu har den känslan försvunnit, jag tappade den någonstans på vägen. Den försvann tillsammans med massa annat skit, kastades ner på marken och trampades på. Där min talang blandades med smutsig asfalt, gamla fimpar och andras borttappade känslor. Och jag saknar den, känslan av att kunna skriva något som betyder. Att få ner känslor som kan få människor att tänka efter, bli hjälpta och se en liten del av mig, samtidigt som de känner att jag rivit ut en del av deras hjärta och satt deras känslor på mitt papper. För det är borta, jag känner själv att det jag skriver idag inte har någon betydelse och därför funderar jag skarpt på att sluta göra det. Iallafall här, för folk att kunna läsa. Det är för viktigt för mig. Så kan jag inte vara bra på det så vill jag åtminstone inte förstöra det. Kanske jag tappat det helt? Kanske kommer jag aldrig få tillbaka det och då vill jag lämna det nu, innan jag trasar sönder de ord som brukade beskriva varje millimeter av mig. De ord som gjorde ont, som skar som laser men som ändå helade, som såg till att jag orkade lappa ihop mig och gå vidare. Jag vill inte att något så viktigt ska förstöras, för jag brukade vara bra på det och med den vetskapen är det okej. Inte bra, inte toppen, men det är okej. /mp

Precis som rubriken säger så kan ja inte sova, igen.. Känns helt jävla värdelöst att det är såhär, känner mig trött och utmattad hela tiden när jag inte får nog med sömn. Och då kommer tankarna, de där som man egentligen inte vill tänka. Sånt du tryckt längst bak i huvudet, för att glömma bort och slippa ta fram igen. Så jag antar det blir en jobbig natt ikväll, med mig själv och ja just de, mig själv...

Igår blev det lite roliga festligheter med ett härligt gäng! Väldigt trevligt :) Man säger ju att en bild säger mer än tusen ord så ja, jag låter bilderna tala för sig själva! :)

Vi kör några snygga grabbar nu, jag börjar med dom snyggingar som ännu inte fallit över 30 strecket ! ;).

Tillbaka på Wången, vilket känns bra ! Men usch jag har ändå kunnat stanna hemma ett tag till.. Bjuder på några bilder på världens sötaste unge iallafall <3

Beger mig mot Skrotis och snyggar till henne inför starten imorgon :) bilen rullar mot Bergsåker. Stressig dag med tre hästar i loppen efter varandra men de är bara gilla läget :) De blir Skrållan, Mr Vox och Max ! Håller tummarna för alla tre. Ha de gött ! /mp

Till alla vilsna själar där ute,
det finns ljus ! Det finns så oerhört mycket ljus.
För hur mörkt och tungt det än känns just då,
även om du är helt övertygad om att det
aldrig någonsin blir bättre. Så lovar jag,
med hela mitt hjärta.
Att det blir bättre.
Jag har själv varit där, allra längst ner.
Och jag är inte ens ur skiten helt än.
För det tar tid, ett steg i taget. Dag för dag.
Och hur mycket du än tvivlar,
hur mycket negativt du än kommer få höra.
Så är det fel. Du är bra, du är unik precis
som du är.
Och du Duger, du är perfekt utan att ändra på något.


Och har du tur finns det människor runtomkring
dig som stöttar. Som kommer att finnas där när
du faller. Men även om du inte har det,
om du känner dig som världens
mest ensamma människa, så lovar jag
att du kommer klara dig ändå !
Bara du bestämmer dig för att resa dig
när du fallit, bestäm dig för att
du vill leva och kämpa som fan för att komma upp mot ytan igen.
För det du möter där uppe kommer vara värd helvetet
du går igenom !

För jag vet, jag vet att du ser mörker överallt.
Att det är ständig höst och alla dina blad har vissnat.
Men jag svär att sommaren kommer komma igen.
Du kommer få uppleva den där värmen som du
har saknat så djupt. Den där känslan över att du
är okej.

Och jag påstår inte att du kommer kunna se
dig i spegeln och tänka, fan vad snygg jag är !
För dit har inte jag kommit än, jag ser ärligt talat
inte något särskilt positivt i speglen.
Men jag jobbar på att jag ska se mig själv som okej.
Och jag hoppas att
du också kommer kunna komma dit en dag.
Att vi tillsammans ska se att vi duger,
hur trasig du än brukade vara.
För hur vi än ser ut är vi alla samma.
Tjock,smal, kort, lång, ärrad, osäker,
finnig, missanpassad, utanför, mobbad,
ensam.
Så slår alla våra hjärtan som ett.

<3

Blev filmkväll igen, haha !
Det är liksom det som händer i bruket, antingen super man
eller kollar på film :p
Men inte är de fy skam !
Blev The thing ikväll, den från 2011.
Helt okej film faktiskt :)
Började kika lite på den från 80 med, självklart jps idé, haha !

Nu är det snart dags att åka uppåt i landet med, mot W.
Och ja, jag älskar att vara här, men de ska bli skönt att fara
upp igen. Jag saknar mina underbara vänner och Robert! <3
Nu ska jag sätta igång ett Oth avsnitt och sen blir det sängläge !
Puss på er och gonatt
/ mp


Bjuder på en ful bild på mig å Henke sen i somras,
eftersom han inte va med ikväll. Liten tröst för lillplutten ;)

5 saker du gillar att göra ;

1. Köra häst
2. Pussas med Skrålla.
3. Supa järnet ! ;P
4. Umgås med mina nära och kära.
5. Ha sex

Bjuder på en bild på världens sötaste tjej! :)

Är det sättet du ser på mig ?
Sättet dina ögon ser rakt igenom min fasad.
Hur du ser den där lilla,osäkra tjejen som finns inuti ?
Är det sättet du totalt raserar muren jag byggt upp,
hur du river ner min trygghet. För det som jag
byggt på i år, lyckas du förstöra på några sekunder.
Är det sättet du gör mig förvirrad? Att
du får mig vara vilse inuti min egna värld.
För det är något med dig som bildar kaos inuti. Du gör mig livrädd
och iskall.
Och allt inuti mig säger nej, skriker nej. Men ändå fortsätter
jag på något sätt med det som är förbjudet.
Dig.
För du är så förbjuden som det kan bli, för du är redan för nära.
/mp

6 kvinnor du tycker är väldigt snygga ;

1. Megan fox
Den absolut vackraste kvinnan som finns !



2. Jessica Alba



3. Olivia Wilde



4. Emma Watson



5. Blake Lively



6. Keira Knightley

Hade en kanon rolig kväll hemma hos Marta med jätte trevliga människor :) Kunde inte blivit ett bättre avslut på 2011! Kastar inte lite bilder senare :) nu får ni nöja er med en :) /mp