Som rubriken avslöjar kommer det här
inlägget handla om det underbara album som släpptes
idag !
Beväpna dig med vingar - Joakim Thåström
Helt underbart bra och kan bara råda er att lyssna igenom det !
Mina personliga favoriter är just, Beväpna dig med vingar
och Sluta när jag vill.
Åh som jag avgudar denna man !
Aja det jag vill komma till är att han är
grym och att ni borde lyssna :)
/mp

Jag är svag för dig, för du gör mig stark
Du är bra för mig, ändå förstör jag allt
Du har sönder mig, fast du gör mig hel
Det känns så rätt, även om allt som vi gör blir fel
Jag är slav för dig, jag gör vad som helst
Allt för å va med dig, kan aldrig dra en gräns
Jag har tappat greppet, vet inte in å ut
Vi kan ha trampat snett men det här är sinnessjukt

Tänkte bara informera er om att jag överlevde
min rotfyllning. Känns väldigt skönt ! ;)
Kastar in en bild på hur jag ser ut idag också,
bara för att jag för en gångs skull inte
trallar runt i stallkläder !
/mp

Gammal låt, men ack så bra !
Kan vara en av världens vackraste låtar
<3

Jag ser på honom, men kollar förbi. Undviker att placera min blick på hans kropp, i hans ögon. Han som jag älskar så djupt, han som förgör mig. Honom som jag gav mitt liv. Jag vet att man inte får säga så. Orden han kastar ut, som skär lätt genom hjärtats mjuka, finner inget motstånd. De sprids i sovrummet, splittras för ett ögonblick. Orden äcklar mig för att jag inte förstår någonting. Jag faller. Och han tar inte emot mig. " Jag älskar dig inte längre ". Det går inte att säga så. Jag ser mot honom, han ligger på rygg på vänster sida, ovanpå täcket i vår säng. Han har en arm under huvudet. Han ser inte på mig när han klyver mitt liv itu. Hans kropp är densamma, den jag känner varje del av. Hans ben, hans mage som jag vilat mitt huvud på i en evighet. Hans händer som utforskat min kropp, fingrar som dragit utefter min rygg. Händer som kupat mina bröst. Hans armar som hållit mig hårt, som hållit mig ömt. " Älsklig det är okej, jag förstår ". Det går att ordna, jag kan kämpa. Han vänder sig mot mig, hans gröna ögon är fortfarande någon annanstans. Långt borta där han säger att kärlek som klistrat ihop oss till en helhet inte räcker till. Jag lägger försiktigt en bro över ravinen. " Jag kan ändra mig "...

Kom igen nu Sverige, nu vill vi ha guuuuuld ! :D

Fredrik bara drog till nästa brud och säng
Han kunde ringa någon gång då han var hög och bäng
Så klart hon ställde upp för hennes hjärta slog hårt
Fast hon visste att han bara kom när han var full å kåt

Förlåt för urusel uppdatering !
Men jag har inte haft någon inspiration alls att skriva något
och då kan jag lika gärna skita i det,
istället för att kasta upp något som är halvkasst och som
jag själv inte nöjd med. Men har ett helt gäng nya texter nu
som bara ligger och väntar på att visas för världen, för er.
Så jag lovar att jag ska skärpa till mig och lägga upp
lite nytt, som förhoppningsvis berör !
Ha det bra på er alla fina läsare
<3

“She wasnt exactly sure when it happened. Or even when it started. All she knew for sure was that right here and now, she was falling hard and she could only pray that he was feeling the same way.”

Jag har en sån fruktansvärd hemlängtan nu så jag finner knappt ord. Vill bara sätta mig på första bästa tåg, mot Hälsingland, mot älskade Bruket ! För jag saknar allt hemma, så oerhört mycket. Jag saknar att bli väckt halv sju på morgonen av barnprogram på högsta nivå. Jag saknar att ha ett gäng ungar som kryper ner i sängen första morgonen jag kommer hem. Jag saknar att höra någon skrika Ia för full hals när jag kommer ner från trappan. Jag vill höra tjat om Lastbilar,Konståkning,älgjakt och snygga killar ! Jag saknar att konstant bråka över vilket som är det bästa Bandylaget ;) Jag saknar att springa emellan mitt och Mimmis rum i underkläder, i hysteri över vad vi ska ha på oss för kvällen. Jag saknar att mysa i min stora säng och ha en liten fluffig Bosse på magen.. Jag saknar tokiga fester med folk jag bryr mig om och sköna filmkvällar med Halvkassa skräckfilmer. Jag antar att det jag vill säga är att jag saknar Bruket, helt enkelt <3

Jag är säker på att du förstörde honom, den där pojken. Ja, du vet vem jag menar. För han var någon annan innan ni träffades. Någon bättre, någon som stod ut. Han vågade vara, vara någon annorlunda. Jag minns hur han lyste upp varje rum han gick in i. Hur hans ögon lyste klarare än alla andras , hur han inte hade en aning om det själv. Jag vet hur han såg till att huvuden vändes för att iaktta hans säkra sätt. Han berörde utan att säga något, och han var mystisk utan att någon visste varför. Och jag vet att han inte såg något annat än dina klarblå ögon, att alla andra bleknade när du stod bredvid. Jag vet, för han berättade. I detalj lekte han med ord som fick mig att häpna, han trollade med meningar som jag inte förstod. Men som ändå lät vackra när jag hörde honom utforma dem. Han hade ett sätt att bli förvirrande när han talade om dig. Han gömde sina känslor i något ingen förstod. Som om han själv inte kunde beskriva din storhet. Du var för mäktig, eller var det kanske hans känslor som var det. Han älskade att möta dina läppar, trots att han kysst så många innan. Bara dina kyssar, gjorde honom mållös och han förklarade hur du smakade sommar. Han berättade hur dina andetag fyllde honom med lycka när de smekte hans hals. Den där pojken som lovade att aldrig bli kär, kastade sig handlöst ut i ingenting. För du lovade att ta emot honom. Men istället backade du, bara tillräckligt för att se honom slå i marken. Tillräckligt för att höra hur hans kropp gick sönder. Men du stod bara stilla och såg på när han långsamt blödde, när han blödde ut allt han kände för dig, varje litet minne han sparat bildade en mörkröd pöl under honom. Och ändå kunde han inte få ut tillräckligt, för han hade dig överallt. När han vände huvudet mot dig för att be om hjälp så valde du att inte se. Istället vände du ryggen till och lämnade honom där. Jag vet att han viskade åt dig att komma tillbaka, att han skulle göra vad som helst för att vara tillräckligt. Jag vet, för jag var där. Det var jag som lagade honom efter det fall han gjort för dig. Det var jag som hindrade honom från att blöda ihjäl den natten. Jag hjälpte honom att plocka upp delarna av det som gått sönder. Jag bar de varsamt i mina händer som om de vore det vackraste jag sett. Livrädd att en millimeter till av honom skulle gå sönder. För den natten förstörde du honom. Den där otroliga pojken, hur jag vet? Jag älskade honom också.. /mp

Du vet den där känslan? När du känner att du är riktigt bra på något. När du känner det i hela kroppen. Och det spelar egentligen ingen roll vad folk tycker eller säger för du vet. Du vet att du är bra, trots alla åsikter, elaka kommentarer och hånflin. Jag brukade känna det när jag skrev,att jag kunde beröra människor, att det jag skrev betydde något för nån. Om det så var en enda person där ute som berördes så var det bra nog. För jag tyckte att jag kunde och på något sätt räckte det för mig. Och nu har den känslan försvunnit, jag tappade den någonstans på vägen. Den försvann tillsammans med massa annat skit, kastades ner på marken och trampades på. Där min talang blandades med smutsig asfalt, gamla fimpar och andras borttappade känslor. Och jag saknar den, känslan av att kunna skriva något som betyder. Att få ner känslor som kan få människor att tänka efter, bli hjälpta och se en liten del av mig, samtidigt som de känner att jag rivit ut en del av deras hjärta och satt deras känslor på mitt papper. För det är borta, jag känner själv att det jag skriver idag inte har någon betydelse och därför funderar jag skarpt på att sluta göra det. Iallafall här, för folk att kunna läsa. Det är för viktigt för mig. Så kan jag inte vara bra på det så vill jag åtminstone inte förstöra det. Kanske jag tappat det helt? Kanske kommer jag aldrig få tillbaka det och då vill jag lämna det nu, innan jag trasar sönder de ord som brukade beskriva varje millimeter av mig. De ord som gjorde ont, som skar som laser men som ändå helade, som såg till att jag orkade lappa ihop mig och gå vidare. Jag vill inte att något så viktigt ska förstöras, för jag brukade vara bra på det och med den vetskapen är det okej. Inte bra, inte toppen, men det är okej. /mp